Vi hade så jäkla kul ihop men nu känns det som att allt verkligen är över. Tråkigt men det är en känsla som är väldigt stark. Jag orkar inte vara DEN mer, den som försöker och kämpar. Jag klarar mig bra själv!

Jag har funderat lite på det defusa begreppet "vän" som betyder olika för alla men i slutändan är vi alla i behov av en/dem. De kommer och går och kanske man ska låta det vara så och bara ha minnena. Det krävs två för att det ska vara vänskap, man kan inte kämpa om det ensam.

De säger att "ensam är stark" men jag skulle vilja säga att "tillsammans är man starkare"